Tears are falling
Så var det då dags idag för det där 4:e återbesöket på Strömsholm djursjukhus. Dagen började illa då Saga inte ville samarbeta vid lastning. Efter 40 min gick jag och hämtade ett fleecetäcke som jag la över huvudet på fröken så hon inget såg och sen gick vi bara på! Det fungerade väldigt bra tack och lov då vi förlorat en del tid och nästan var lite sena iväg.
Saga var orolig på vägen och när jag kollade till henne vid ett hastigt bensinstopp i Köping så var hon totalt genomsvett och hade inte ätit någe av hönätet (som alltid är tomt innan vi kommit ur kumla annars ;). Benen skakade som kastanjetter och det var aldeles immigt inne i transporten. Hon fick ett par morötter som tröst även om de nog inte hjälpte tyvärr.
Väl framme var vi i sista stund men veterinären var lite sen hon också som tur var. Blev tvungen att dra ur alla 16 brodd, som hovslagarn dragit i med våldsam kraft, eftersom man inte får ha brodd inne på kliniken. Efter lite lätt våld var alla loss.
Tyvärr var min känsla rätt och Saga är inte bättre. Det är vänster bak som fortsätter bråka och inte blir bättre efter nu 3 behandlingar. Vi diskuterade ett tag med veterinären efter att ha longerat och gjort böjprov. Tyvärr är jag inte helt nöjd med min veterinär. Hon talar hela tiden i negativa termer och i jag får känslan att hon vill döma ut Saga. Detta är helt oacceptabelt från min sida, iallafall efter såhär kort tid. Men vi beslutade att gå vidare och ultraljuda knäna. Problemet var bara att det fanns inga tider samma dag (idag) men en återbudstid imorgon kl 9:30. Saga kunde få stå kvar på Strömsholm över natten så vi slapp krångla med lastning. Snälla Linda erbjöd sig att komma upp och hämta hem henne imorgon igen direkt efter jobbet men jag vill ju naturligtvis vara med på ultraljudet så jag åker upp direkt imorgon bitti.
Saga står alltså kvar på Strömsholm. Det var så fruktansvärt jobbigt att lämna henne där uppe. Hon har aldrig varit med om något sådant heller så jag hoppas det har fungerat bra. Hon är ju inte van att stå inne så mycket heller men vi ställde in henne i akutsjukstallet vid kl 12 och jag kommer inte upp förrän 9 imorgon. Jag tycker så synd om henne... Hon var så stressad och förvirrad. Helst hade jag velat haft en sovsäck och kunnat sova hos henne i boxen men jag antar att det var omöjligt så jag frågade aldrig ens.
Jag orkar snart inte mer, eller Saga fixar snart inte mer. Hon blir panikslagen när hon ser en transport för hon förknippar dem med Strömholm. Hon är så less och uttråkad.
Vi vill ha ett slut på det här nu, snälla gör ett slut på det här nu....ett lyckligt slut om jag får be. Vi har genomlidit nog, vi har kämpat nog, när ska vi få lite medvind. Jag ger Aldrig upp även om det känns hopplöst ibland.
Hoppet är det sista som lämnar människan...
...Wish me luck
/Baldis
I´ll miss those things...
Saga var orolig på vägen och när jag kollade till henne vid ett hastigt bensinstopp i Köping så var hon totalt genomsvett och hade inte ätit någe av hönätet (som alltid är tomt innan vi kommit ur kumla annars ;). Benen skakade som kastanjetter och det var aldeles immigt inne i transporten. Hon fick ett par morötter som tröst även om de nog inte hjälpte tyvärr.
Väl framme var vi i sista stund men veterinären var lite sen hon också som tur var. Blev tvungen att dra ur alla 16 brodd, som hovslagarn dragit i med våldsam kraft, eftersom man inte får ha brodd inne på kliniken. Efter lite lätt våld var alla loss.
Tyvärr var min känsla rätt och Saga är inte bättre. Det är vänster bak som fortsätter bråka och inte blir bättre efter nu 3 behandlingar. Vi diskuterade ett tag med veterinären efter att ha longerat och gjort böjprov. Tyvärr är jag inte helt nöjd med min veterinär. Hon talar hela tiden i negativa termer och i jag får känslan att hon vill döma ut Saga. Detta är helt oacceptabelt från min sida, iallafall efter såhär kort tid. Men vi beslutade att gå vidare och ultraljuda knäna. Problemet var bara att det fanns inga tider samma dag (idag) men en återbudstid imorgon kl 9:30. Saga kunde få stå kvar på Strömsholm över natten så vi slapp krångla med lastning. Snälla Linda erbjöd sig att komma upp och hämta hem henne imorgon igen direkt efter jobbet men jag vill ju naturligtvis vara med på ultraljudet så jag åker upp direkt imorgon bitti.
Saga står alltså kvar på Strömsholm. Det var så fruktansvärt jobbigt att lämna henne där uppe. Hon har aldrig varit med om något sådant heller så jag hoppas det har fungerat bra. Hon är ju inte van att stå inne så mycket heller men vi ställde in henne i akutsjukstallet vid kl 12 och jag kommer inte upp förrän 9 imorgon. Jag tycker så synd om henne... Hon var så stressad och förvirrad. Helst hade jag velat haft en sovsäck och kunnat sova hos henne i boxen men jag antar att det var omöjligt så jag frågade aldrig ens.
Jag orkar snart inte mer, eller Saga fixar snart inte mer. Hon blir panikslagen när hon ser en transport för hon förknippar dem med Strömholm. Hon är så less och uttråkad.
Vi vill ha ett slut på det här nu, snälla gör ett slut på det här nu....ett lyckligt slut om jag får be. Vi har genomlidit nog, vi har kämpat nog, när ska vi få lite medvind. Jag ger Aldrig upp även om det känns hopplöst ibland.
Hoppet är det sista som lämnar människan...
...Wish me luck
/Baldis
I´ll miss those things...
Kommentarer
Postat av: jonas
nä vad jobbigt. :( jag kan förstå att du inte vill lämna henne där. ugh varför kan inte hon bara bli frisk? stupid leg. aja, hoppas det löser sig. :*
Trackback
